Druvsorter

Vin stammar från urdruvan, den vildväxande Vitis vinifiera. Hur länge vin har odlats är oklart, men arkeologiska fynd visar att det tillverkades vin i länderna runt östra Medelhavet och i främre orienten för mer än 6 000 år sedan. När sjövägarna västerut etablerades tog handelsfolk som fenicier och senare grekerna med sig vin och vinrankor till kusterna runt Medelhavet.

I Etrurien, ett område norr om Rom härskade etruskerna. Deras kultur är delvis höljd i dunkel men vinodling var betydelsefull för dem av många skäl. Etruskerna kom att förfina kunskapen. När det romerska riket bredde ut sig följde vinodlingen med, först norrut mot Frankrike och Tyskland, sedan västerut mot Spanien och Portugal. Romarna kom att grunda en lång rad av världens viktigaste vinområden som Bourgogne, Bordeaux, Loire, Rhen och Mosel. När kristendomen fick fäste blev klostren betydelsefulla för vinproduktionen. Vin behövdes till nattvarden och vingårdar planterades runt klostren. Dåtidens kloster var tidens universitet. Där samlades de som sökte kunskap, som var läskunniga och intresserade sig världen omkring sig. Man upptäckte att man kunde ympa kvistar av Vitis vinifiera på plantor av andra varianter och ett helt släktträd började växa fram. Längre fram spreds kristendomen vidare av missionärer och kolonisatörer. Vinrankor togs då med från Europa till nya kontinenter. Vinrankor skeppades snart fram och tillbaka mellan Amerika och Europa, och med dem kom insekter och svampsjukdomar.

År 1863 vissnade vinstockarna hos den sydfranske vinbonden Joseph Antoine Bortys i Roquemaure. Året därpå var vinstockarna döda och sjukdomen spred sig till vingård efter vingård. Först sedan flera miljoner vinstockar hade dött och paniken var fullkomlig upptäckte man att det var en lus, Phylloxera vastatri, som angrep plantornas rötter. Joseph Antoine Bortys hade fått vinrankor av en bekant i New York. Bortrys var ovetande om att plantorna var fulla med löss och planterade ut dem på sina marker. För att stoppa angreppet försökte man med allt från att bränna jordar till att trycka ner mängder med giftig gas i marken. Först 1869 insåg biologer att angreppet kunde stoppas om man ympade europeiska druvor på amerikanska resistenta plantor. Det skulle dock dröja mer än 50 år innan den franska vinproduktionen var tillbaka på samma nivåer som före vinlusangreppet. De ympade vinstockarna räddade Europas vinodlingar, men till priset av att vinet fick nya egenskaper. Delvis buret av mytbildningen anses vin från tiden före vinlusen ha haft högre kvalitet än dagens viner.