Irländsk whiskey

Konsten att tillverka whisky tros ha uppkommit på Irland, kanske så tidigt som på 1100-talet. Munkar hade tagit med sig kunskapen att destillera tillbaka till klostren från sina långa vandringar vid och kring Medelhavet.
Konsten att sönderdela vätskor genom upphettning var känd sedan länge. Troligen hade den utvecklats i orienten, kanske så tidigt som under 2 000-talet före vår tideräkning. Klostren var tidens universitet, där fanns dokument och handskrifter och dit sökte sig intresserade och läskunniga personer. Apotekarutbildningen i italienska Salermo tros ha varit en plats där tiggarmunkar kom i kontakt med destillering. Dokument visar att man där kunde utvinna alkohol genom att destillera vin. På Irland fanns inget vin, men man bryggde sedan urminnes tider ett öl av korn och detta öl började man destillera.

Vätskan som rann ur de primitiva destilleringsapparaterna var skarp och het och när man smakade hände något.Man blev glad, ville sjunga och man kom närmare Gud i sin bön. Men framförallt, den vattenklara spriten visade sig vara bakteriedödande och kunde läka sår och infektioner. Det var en gudagåva. De gaelisktalande munkarna gav sin dryck ett vackert namn ”uisge beatha”, whisky, livets vatten.

Den irländska whiskeyn tros alltså ha varit världens första whisky. Konsten spreds från klostren till befolkningen över hela ön, och så småningom till Skottland. När kung Jacob VI ger bonden Thomas Phillips tillstånd att lagligen bränna whiskey på Bushmill 1608 så blir hans gårdsdestilleri världens första licensierade whiskydestilleri, men Bushmill var långt ifrån ensamma om att göra irländsk whiskey. Vid 1800-talets slut tror man att det fanns mellan 400 och 500 destillerier på Irland.

Under 1700-talet rådde svår missväxt på Irland. För att säkerställa att kornet i högre utsträckning gick till bröd infördes en skatt på mältat korn. Det blev alltså förmånligare att använda omältat korn, vete och havre. Detta kom att sätta sin prägel på den irländska whiskeyn och är alltjämt det viktigaste skälet till att irländsk whiskey får den runda och mjuka karaktär som gjort den världsberömd.

I slutet av 1800-talet var den irländska whiskyn enormt framgångsrik. Den dominerade spritmarknaden och var den mest säljande spritdrycken i England, men framförallt såldes stora mängder till USA, vilket än i dag lever kvar i amerikanska sättet att stava whiskey, med en irländsk/gaelisk ey-ändelse.

Det irländska myndigheterna hade i ett försök att stävja lönnbränningen infört ett förbud mot små destilleringsapparater, därför installerades i regel mycket stora, ofta klotformade pannor i de irländska destillerierna. Ett resultat av detta blev att allt större och större destillerier producerade större och större volymer, vilket gjorde marknaden svår för de mindre. Många destillerier fick problem och fler och fler försvann. Förbudstiden i USA blev ytterligare ett hårt slag för den irländska whiskeyn. Ett ännu hårdare slag för den irländska whiskeyn blev frihetskriget och självständigheten 1921. I uppgörelsen med engelsmännen skrevs ett handelsembargo in i avtalet. Irland förbjöds att exportera varor till länder inom det brittiska samväldet. De skyhöga handelstullarna gjorde all försäljning till de viktigaste exportmarknaderna omöjlig. Under dessa år drabbades Irland dessutom av missväxt med dåliga kornskördar. 1950 fanns enbart fem destillerier kvar på Irland. 1966 utförde fyra av dem, Jameson, Power, Midleton och Tullamore en gemensam räddningsaktion och bildade Irish Distillers Company. De koncentrerade verksamheten till destilleriet i Midleton där man helt enkelt började tillverka samtliga destilleriers varumärken, man gjorde det på ett likartat sätt med iblandning av omältat korn, trippeldestillering och orökt malt. Det man tillverkade var således ”pure potstill whiskey” och blendwhiskey, singelmaltwhiskey var mycket sällsynt.

När whiskyintresset åter började blomma vid mitten av 1990-talet fanns egentligen bara två destillerier kvar på den irländska ön, Bushmill på Nordirland och stora Midleton utanför Cork.

I dag håller den irländska whiskeyn på att få sin revansch. De stora varumärkena som Jameson, Tullamore, Powers med flera har haft närmast exempellösa framgångar och har konsekvent tagit marknadsandelar från den skotska whiskyn under en lång följd av år. Under 2010-talet växte den irländska whiskeyexporten med 140 procent. Utvecklingen har fortsatt. Det som bara för några år sedan i stort sett endast var en stor whiskyfabrik som gjorde strömlinjeformad och likartad irländsk whiskey är numera fler än 30 destillerier som gör irländsk whiskey i en mångfald stilar. Flera av dessa destillerier har stora framgångar. Dessutom har traditionen att buteljera i bond, det vill säga att uppköpare av whiskey har egna ”bonded warehouse” och skapar egna varumärken återigen etablerats. Den irländska whiskeyn vinner allt fler anhängare och den irländska whiskeyindustrin är åter en maktfaktor i whiskeyvärlden.