Historia

Redan de gamla grekerna, är väl att ta i, men faktum är att konsten att tillverka sprit är mycket gammal. Ingen vet egentligen när eller var kunskapen uppstod. Förmågan att sönderdela ämnen via upphettning och sedan separera dem genom att kyla ångorna är förmodligen mångtusenårig, men några säkra belägg finns inte. En kinesisk legend berättar att det var Yi Di, hustru till Kung Yu som uppfann destilleringen 2 000 år före vår tideräkning. Enligt andra källor var det en arabisk alkemist med det klingande namnet Abu Musa Jabir ibn Hayyan som på 800-talet var den första som destillerade sprit. Ibland har man velat peka på Egyptens druider och vissa hävdar att man destillerade i Mesopotamien redan på 3000-talet före vår tideräkning. Ingen vet. Att konsten kommer österifrån kan vi dock vara tämligen säkra på, en rad låneord inom spritvärlden, som till exempel ”alkohol” har arabiskt ursprung.

Kunskapen att destillera sprit kom till de europeiska klostren, kanske från apotekarutbildningen i Salerno i nuvarande Italien där man kunnat belägga destillering på 1100-talet. Irland var vid den tiden en fristad för vandrande tiggarmunkar. Klostren var deras universitet. I klostren samlades personer som var skriv- och läskunniga och som sökte kunskap. På något sätt kom kunskapen om destillering och sprit till klostren. Munkarna destillerade det öl de bryggde sedan urminnes tider. När man smakade hände något, man blev glad, ville sjunga och man kom närmare Gud i sin bön. Men mest magiskt av allt, den vattenklara spriten var bakteriedödande och visade sig kunna läka sår och infektioner. De gaelisktalande munkarna gav spriten ett vackert namn ”uisge beatha”, livets vatten. I den betydelsen har namnet tagit sig in i andra språk i form av whisky, akvavit, lebenswasser, eau du vie och även i ryskans vodka som betyder det lilla vattnet.

Utvecklingen

Ju närmare vår tideräkning vi kommer har desto fler tekniska landvinningar haft stor betydelse för sprittillverkningen. 1831 kunde den irländska uppfinnaren Aenas Coffey patentera kolonnpannan. Tack vare Coffeys arbete lades grunden till hela den moderna spritindustrin då möjligheten att producera sprit i betydligt större volymer spreds över världen.

Från italienska alkemister, apotekare och klostren spreds sprittillverkningen norrut. Redan under 1400-talet tillverkades det sprit i Sverige. Att drycken var känd i vårt land långt tidigare finns det mycket som visar, inte minst för den som läser den Heliga Birgittas skrifter från 1300-talet. Det framgår tydligt att hon, förmodligen i Italien, har sett hur man tillverkar sprit.

Medeltida import och försäljning av brännvin är känd från både Stockholm och Lund. Tillverkning har med säkerhet skett i Sverige under 1400-talets sista årtionden. Sprit användes som bas för medicin, tinkturer och parfym, men framför allt vid kruttillverkning. Att det ganska tidigt också dracks sprit visar de uttryckliga förbud mot utskänkning, förtäring och försäljning av som utfärdas från 1470-talet och framåt. Staten ville att allt brännvin skulle gå till pulvermakarna, dåtidens namn på kruttillverkare.

Vid vissa tillfällen redan under Gustav Vasas tid förbjuds brännvinsbränningen i Sverige på grund av missväxt och hotande hungersnöd. I Sverige var det bara på slotten, i städerna och på större gods som storskalig tillverkning för försäljning förekom, men med sädesbrännvinets entré börjar också tillverkning på gårdar över hela landet.

Stärkelse och sprit

Mycket stor betydelse för sprittillverkningen i Sverige hade grevinnan Eva Ekeblad De la Gardie. Vid 1700-talets mitt rådde missväxt och stora mängder säd måste importeras. Kunde man istället göra sprit av potatis skulle det betyda mer bröd till folket. Eva Ekeblad De la Gardie började experimentera. Stärkelsen hon lyckades extrahera ur potatisen blev ett utmärkt puder till peruker och vitsminkade ansikten, potatismjölet gav dessutom en angenäm smak och konsistens åt många rätter i hushållet, och brännvinet blev oljigt och gott. Eva Ekeblad De la Gardie belönades för sina insatser. Som den första kvinnan fick hon ta plats i Kungliga Vetenskapsakademien. Det skulle dröja över 200 år innan nästa kvinna förärades en sådan hedersbetygelse då kärnfysikern Lise Meitner valdes in 1951. Eva Ekeblad De la Gardie populariserade inte bara sprittillverkningen, hon såg också till att potatis blev avgörande för att motverka svält och barnadödlighet i landet.

Mot slutet av 1800-talet ökade alkoholkonsumtionen till rent samhällsfarliga proportioner. Nykterhetsrörelsen växte och stat och krona tvingades gripa in för att på olika sätt begrä­­nsa konsumtionen. Starka krafter ville införa ett totalförbud, vilket kulminerade i folkomröstningen 1921 – ja eller nej till alkoholförbud – där nej till förbud vann med minsta möjliga marginal.

Idag har potatis som bränsle ersatts av i huvudsak vete och råg. Andra vanliga råvaror är vin, vilket resulterar i bland annat cognac och armagnac, sockerrör som används till rom och majs som ger amerikansk bourbonwhiskey. Sprit tillverkas i snart sagt alla kulturer, bränslet i pannorna varierar, råvaran skiftar, men drycken består. Sprit är en del av mänsklighetens historia.