Sangria

Få drycker är lika genuint förknippade med Spanien som sangria. Den läskande blodröda vindrinken skänker svalka och smak överallt i det heta landet – så har den gjort mycket länge. Kanske ända sedan antiken.

När turistströmmarna började välla in i Spanien i och med charterturismen på 1960-talet blev sangria en spansk symbol på samma sätt som kastanjetter och tjurfäktning. På turistorterna utmed Costa Blanca och på Mallorca dracks floder med sangria och på charterhotellens grisfester och på varenda uteservering bars ständigt nya sangriakannor ut till borden. Så är det till viss del fortfarande, onekligen har spanjorerna sangria i blodet.

Många har sina egna recept. Ofta har de ärvts från mormor till mor i långa led. Såväl husmor som bartender kan vara mycket noga med ingredienserna, inte sällan är de hemliga släktklenoder, men lika ofta kan en kanna sangria ha rafsats ihop av ett enkelt rötjut och vad man råkar ha bakom bardisken. Sangria är ofta en ”pyttipanna-drink”

Sangria har en urgammal historia. Drycken är antagligen lika gammal som vinet. I vinets barndom använde man frukter och kryddor för att göra de primitiva vinerna drickbara. Dock visste man att alkohol var läkande eftersom det hämmade bakterierna i dricksvattnet man tog ur källor och brunnar. När romarna slog sig ner på den iberiska halvön kultiverade de markerna och började framgångsrikt odla annat än för husbehov. Inte minst planterade man vin. Vinet blev snart blev en viktig gröda i hela det romerska riket.

Ordet sangria är dunkelt. Den vanligaste förklaringen är att det kommer från spanskans ”sangre” som betyder blod, och att det i så fall skulle syfta på den blodröda färgen. På senare år har man velat hävda att ordet har ett annat österländskt ursprung, nämligen ”sakari” som betyder sockrat vin på det urgamla indiska språket sanskrit och att detta ord sedan via urdu, som talas i Pakistan och norra Indien, vandrat västerut.

Att söta och smaksätta enkelt vin gör vi också på våra breddgrader. Våran glögg är en form av sangria, fast utan Medelhavets färska frukter. I norr dricker vi vår ”sangria” varm under kalla vinterdagar medan den spanska sangrian istället skänker svalka heta sommardagar. Att sangria är svalkande i det solvarma Spanien har i hög grad bidragit till dess popularitet, men också den låga alkoholhalten som innebär att man kan få välsmakande svalka utan att bli höggradigt berusad.

Även om sangria är en urgammal dryck och att varianter har funnits på många håll i världen så har den spanska sangrian blivit en nutida världssuccé. Genombrottet brukar tillskrivas världsutställningen i New York 1964 som lockade miljoner besökare till Flushing Meadows Park. Amerikanerna blev överförtjusta i sangrian som serverades i den spanska paviljongen. På våra breddgrader kom genombrottet i och med charterturismen på 1960-talet när hundratusentals personer reste till Mallorca och Kanarieöarna.

Sangria serveras oftast som bål. Basen kan vara både vitt och rött vin, men det är nästan uteslutande rödvin som förknippas med sangria. Dessutom ingår alltid frukt eller fruktjuicer av olika slag, socker och kryddor. Ibland spritas sangrian med brandy eller likörer. Ofta får sangria också en lätt kolsyra genom att man tillsätter sodavatten, tonic eller cava, om man vill lyxa till det. Recepten är som sagt hur många som helst och smakerna varierar.